En annorlunda verklighet

Efter en lugn löptur på Skutberget begav jag mig igår förmiddag till Willys för att köpa något att laga lunch av. Vanligtvis är jag inte så förtjust i att gå i affärer just efter en löprunda, speciellt inte när hälften av rundan bestod av ihållande spöregn. Men jag tänkte, Willys, om jag har joggingdress passar jag nog perfekt in.

De har ett rullband upp till Willys entré. Det är inga trappsteg utan mer ett sånt som brukar finnas på flygplatser. Jag antar att de gjort så för att man skall kunna ta kundvagnen ned till bilen. Jag är väldigt sällan på Willys men när jag är där har jag alltid tänkt att det borde vara ganska lätt att halka omkull på rullbandet om man har fel sorts skor.

Den här gången kände jag dock att jag hade riktigt bra fäste med mina gympaskor. Jag vred mig lite hit och dit för att bekräfta. När jag steg av rullbandet hann jag komma ett steg med vänster fot innan jag i panik insåg att jag satt fast i rullbandet. Med skosnöret. Höger fot drogs tillbaka och jag började ofrivilligt dras ned i en begynnande spagat.

Jag tror det är första gången som jag reviderar ett inlägg (föregående). Min övervakare Herr Champinjon ringde och tyckte att det behövdes några små handslag av censur. Naturligtvis, sa jag och verkställde så fort jag bara kunde.

Min förkylning är inte riktigt bra ännu. Italiens vindar skrapade illvilligt rödrosiga strimmor av smärta ner längst hela min hals. Till mitt förtret. Såklart. Och i helgen så blir det att ställa sig på resande fot, återigen. Och jag hoppas min förkylning kapitulerat till alla tabletter jag gett den.

Ja, det var en dålig comeback.

Mycket att fundera på.