En annorlunda verklighet

Jag är ofta missnöjd. Eller, missnöjd kanske är fel ord. Jag blir aldrig mätt... och jag ledsnar jävligt snabbt på samma föda. Jag ledsnar på personer, jobb, kläder, prylar, mat... jag kan ledsna på att äta mat innan jag ätit upp den. Fast missförstå mig inte nu, jag är ingen sån där upplevelsesökar-idiot.  Det enda jag aldrig tror jag kommer ledsna på är havet, sjön... att vara ute på vatten.

Det är ju som så att man alltid har små, eller stora, mål i livet och när man når ett sådant mål blir man aldrig riktigt nöjd ändå. Eller är det bara jag? Nya mål hela tiden... i leda.

Hmm. Bilden ser ut som att den kommer direkt från en religiös rekryteringsbroschyr. "Finn ljuset bakom molnen - pingstkyrkan hjälper dig på vägen"

På grund av nedanstående åkomma har jag käkat jävligt nyttig mat i två veckor nu. Enbart kokt. Fisk minst en måltid per dag. Inget fett, inget socker och inte mer salt än nödvändigt... ja, jävligt tråkigt helt enkelt. Men nu är jag förvirrad. Jag känner mig glad, på ett ganska ovanligt sätt. Och jag vet inte om det beror på den nyttiga maten eller på att smärtan i magen har minskat väsentligt. Nyttig mat har man ju hört skall göra gott. Inte för att jag käkade onyttigt tidigare. Jag är ganska seriös när det gäller mat egentligen. Jag började inse det när jag studerade. Jag delade lägenhet med en sur och självgod scout ifrån Göteborg. (Ja, vilken mardröm) En rolig parantes i det är att jag visste inte vem jag skulle dela lägenhet med, förutom namnet på honom. Nyfiken som jag är så googlade jag killen. Han hade en hemsida. Den bestod av en bild på en amerikansk flagga, en bild på honom och texten "Jag gillar: Pengar, pizza och mig själv." Ha ha. Jag höll på att trilla av stolen. Vi delade lägenhet i 1,5 år och snackade i effektiv tid kanske 30 min med varandra. Jaja, hursomhelst. Maten. Jag kunde stå i köket i en timme och laga mat, medan han kommer in. Fyller upp vattenkokaren, tar ut tre varmkorvar från kylskåpet. Stoppar korven i mikron, häller vattnet i en skål och vispar ned potatismos. Tar korvarna ut från mikron. Sprejar ketchup över allting och går in på sitt rum. Det tog högst 2 min och jag stod och gapade under hela proceduren. Och sen kommer han och kollar på mig som om jag var en idiot när jag rullade min egna köttbullar.

Och nej. Jag försöker inte skrämma bort folk med jobbiga bilder. Om det är någon som är känslig kan ni blunda för scouten. Jag måste erkänna själv att jag har ganska svårt att kolla på honom. (nej, scouten på bilden är inte scouten i texten)

Jag var på badhuset och simmade idag. Jag har inte varit där på säkert tre år så jag hittade knappt in i omklädningsrummet. Men när jag väl hade lokaliserat mig dit så möttes jag av ett gäng medelålders ryssar i speedos. Ehhh, jaha. Vad är detta, tänkte jag. Men efter att förvirring lagt sig insåg jag ju att jag kommer att framstå som  badhusets bäst klädda kille bland dessa gentlemen. När jag slängt in mina kläder i skåpet och tagit på mig mina fina badshorts (som förövrigt får framträdande dödskallar vid vattenkontakt) så hoppade jag i bassängen. 10 minuter senare gick jag upp. Jag orkade simma 9 längder. Sen gick jag och skulle... ähh, jag vet inte vad jag skulle göra. Tillslut hamnade jag i alla fall på akademibokhandeln där jag träffade en oföskämd gammal tant. Döm själva. Jag står och kollar på pocketböcker och då plötsligt kommer hon och ställer sig framför mig och skymmer all sikt. Jag flyttar till nästa hylla, och hon följer med. Ställer sig framför mig. Två gånger. Jag blev faktiskt sugen på att ställa mig framför henne men då hade jag fått stå klistrad mot böckerna och det hade nog sett lite konstigt ut. Istället la jag in en kokbok i huvan på hennes vinterjacka. När hon klev utanför affären började det tjuta ganska rejält. Av någon anledning började hon instinktivt att springa. Eller, ja, springa kanske man inte kan kalla det. Det gick inte så snabbt. Och i all kalibalik "sprang" hon ner i fel rulltrappa. Den som går uppåt. Där blev hon ståendes ett ganska bra tag. Som i ett hamsterhjul ungefär.

Jag fick lov att gå till apoteket idag. Min mage är... helt cp, kan man säga. Magkatarr. Som en del kanske vet så har jag spanat in en tjej som jobbar där på apoteket. Hon är söt som honung. Det är det enda jag vet om henne, och egentligen det enda som spelar någon roll.

Hon satt i kassan. Den enda kassan... Vanligtvis hade det bara varit positivt att handla i kassan där hon sitter men denna gång hade jag plockat på mig sån där munskölj grejsimojs de gör reklam för på tv. "Bra andedräkt" sköljmedel. Inte för att jag sitter här och påstår att jag har dålig andedräkt. Och jag förstod ju hur hon skulle tolka det också. Men alltså. Nä, min andedräkt är A-ok. Men det är ju bra att ha ifall att.
Hursomhelst så insåg jag ju att jag inte kan lägga upp detta sköljmedel på hennes kassa. Så... jag stoppade det under jackan. Snatta! Snatta! Jo, precis. Jag var en regular shoplifting-candy-eating veteran vid tretton års ålder. Så detta var ju ingen match för mig. Åtminstone inte i mitt huvud. Men, som vi alla vet går det ju inte alltid som planerat. En tant i 50-års ålder som satt i en sån där receptkassa såg vad jag höll på med. "Du där, vad håller du på med" skrek hon. "va vem, jag?" "kolla en papegoja" skrek jag och sprang allt vad jag kunde. Jaa... jag kom undan. Jag har inte världens bästa kondition men när jag har djävulen i hälarna springer jag snabbare än en trimmad epa-trakor.

När jag hade kommit en bit därifrån så insåg jag att jag glömt det jag egentligen gått in till stan för att köpa. Och jag kunde ju inte gå tillbaka till apoteket igen heller. Suck. Nu ligger jag hemma i soffan med brännande värk i magen. Men jävlar vilken god andedräkt jag har.

Välkommen till min nya blogg!