En annorlunda verklighet

Ibland är jag helt dum i huvudet. Idag till lunch åt jag skräp, i princip. Det var nån kycklinggryta med ris. Det kändes som att maträtten var tillagad någon gång före andra världskriget och sedan förvarad i en möglig källare för att plockas upp denna morgon och serveras just där jag för dagen gick för att äta. Som om att det stått skrivit i stjärnorna sedan tidernas begynnelse. Ödet. De hade kapris i alla fall. Vilket är ett stort plus för en kille som köpte kapris istället för lördagsgodis när han var liten. Den var förvisso ganska gammal den med. Nu när jag gick hem från jobbet gick jag förbi samhallbutiken konsum för att handla middag. Grillad kyckling! EXTRA PRIS! Hmm, kyckling. Gott tänker jag. För att sedan gå hem och inse att jag hatar kyckling idag. Jag får kväljningar. Uhhh. Så nu har jag ris kokande på plattan och... Nä, fan. Jag håller allvarligt på att spy. Jag kan inte ens tänka på kyckling.

Det här händer mig med jämna mellanrum. Att jag lagar mat och inser att jag inte kan äta den och lagar något annat. Mat som jag är less på är fan värre än en gastroskopi.