En annorlunda verklighet

På väg upp för julfirande i de norra delarna fastnade jag på E4:an 2 mil från Arlanda. En kvinna hade promenerat rakt ut framför en bil på motorvägen. Det kom tre brandbilar, två ambulanser, två polisbilar och en helikopter. Vi rörde oss inte en tum på nästan 1,5 timme. Jag förstod ganska tidigt att jag skulle missa mitt flyg och ringde, utan större förhoppning, till sas och försökte omboka. Som jag förmodade var alla avgångar innan jul fullbokade, och av erfarenhet visste jag att buss och tåg även var fullbokade sedan långt tillbaka.

Jag blev en "aning" stressad. Jag funderade på att gå ur bussen och springa. Jag menar, jag har ju faktiskt sprungit hela hösten och om jag hade tur och fick en kenyansk djävul i mig skulle det nog gått.

Jag hade av sas fått reda på att flyget var 15 min försenat. Nya avgångstiden var 17.55. Min buss började sakta rulla från olycksplasten 17.40.

15 min
2 mil till Arlanda
checka in
Gå igenom säkerhetskontrollen med mina handbagageotillåtna saker.
Leta upp gaten

Som sagt. Jag var en aning stressad. Och jag hade egentligen redan gett upp hoppet. Men jag hade inget att förlora så jag gav järnet.

När vi stannade vid inrikes knuffade jag gamla tanter och gubbar åt sidan och exploderade ut genom bussen. Sedan in genom en snurrdörr så folk virvlande ända bort till utrikes. Upp för trappan fram till säkerhetskontrollen. Det fanns minst fem olika led och det kändes som att det var livsviktigt att välja rätt. Som när det kan finnas ett lejon bakom dörren.

Jag fick lejonet och behövde såklart öppna min väska. Ta vad ni vill ha skrek jag. Stängde väskan och sprang vidare i vansinnig fart.

Klockan var 18.05 när jag kom fram till gaten.
Den var fortfarande öppen och jag kunde kliva ombord på planet.