mdj ilqqv l glxx dqvlnxh

174573-12

En del bloggar om mode, vissa om barnen, andra om sitt sexliv.

Jag måste faktiskt erkänna att jag är väldigt sugen på att göra det jag med. Fast fake. Jag vet inte var det kommer ifrån men jag har en förkärlek att göra saker och ting "luddiga". Så att man inte riktigt ser sanning förrän man ägnar den uppmärksamhet. Oftast är jag så klart väldigt uppenbar... andra gånger inte.


När jag var yngre brukade jag till och med smyga in hemliga meddelanden, chiffer, i brev, presenter och andra grejer. Men det är ju så klart aldrig någon som tänker på att leta efter sånt... (tråkiga människor). Och ifall ingen lägger märke till det så orkar så klart inte jag lägga någon energi på det.

Skulle det inte bli lite roligare med mer att klura ut, lite mer krydda i denna soppa vi kallar värld? Vi får ju för fan allt serverat. Till och med vad vi skall tycka och tänka.


Och jag menar naturligtvis inte att du skall gömma skorna för din sambo innan ni skall ut och promenera. That's just fucked up.


Det skulle  vara jävligt härligt och befriande om den där tjejen det står om i aftonbladet idag. Hon som blir mobbad för sin blogg. "glamourprinsessan" Om Hon egentligen var en Han med stor ölmage, mjukisbyxor och flint. Ja, ungefär som ölmagen några inlägg ner.

Jag älskar människor som bryter fördomar och överraskar. Och på något sätt är det alltid det jag förväntar mig... att det finns något mer, som man inte ser. Och det är det som intresserar mig.


Blir du avlyssnad?

174573-11

När jag städade idag hittade jag min scanner. Det är ungefär som en liten polisradio. Jag fick den av min lillebror för 5-6 år sedan. Han hade i sin tur fått den av en snubbe som använde den för att ha koll på polisen vid diverse otillåten aktivitet. Det gick inge vidare. När han åkte in i fängelse fick min brorsa denna scanner, och en hel del annat (bland annat en galen pitbull som lystrade till namnet killer). Min brorsa förstod aldrig hur den funkade så jag fick den i utbyte mot tre cd-skivor. Inte killer, scannern. Nyfiken som jag är tog jag naturligtvis reda på hur denna apparat fungerar. Till min stora förvåning insåg jag att jag kunde avlyssna mina grannar inom en radie av 150-200 meter. Jag tröttnade efter 5 min. Det var mest äldre personer som pratade om hur sjuka alla var, och hur många som hade dött det senaste halvåret. Hursomhelst. Prata inte i trådlös telefon om du vill behålla dina hemligheter.


Ni na ni na ni na na... "Boktipset"

174573-10
Som jag skrev i ett nedanstående inlägg så var jag på bokhandeln för att inhandla en "givande" roman. Jag gick därifrån tomhänt. Det kan ha berott på den jävla tanten som stod i vägen. Eller så kan det berott på att det inte fanns några bra böcker. Nu behöver jag hjälp. Jag öppnar tipstelefonerna för några dagar. Om ni sett eller hört, läst eller lyssnat, fått känslan av, eller kanske bra drömt om någon bra bok. Berätta för mig. Jag lyssnar... men jag kanske skall sätta upp ett filter redan här. Jag vill inte ha tips om någon deckare, eller någon "rolig" bok som några programledare skrivit... och, jag varnar er, om ni skulle ha den dåliga smaken att rekommendera något som rimmar på Larry Dotter så har du fan i mig kommit till fel person. Om du är under 10 år kanske jag förlåter dig...

Är du nöjd?

174573-9

Jag är ofta missnöjd. Eller, missnöjd kanske är fel ord. Jag blir aldrig mätt... och jag ledsnar jävligt snabbt på samma föda. Jag ledsnar på personer, jobb, kläder, prylar, mat... jag kan ledsna på att äta mat innan jag ätit upp den. Fast missförstå mig inte nu, jag är ingen sån där upplevelsesökar-idiot.  Det enda jag aldrig tror jag kommer ledsna på är havet, sjön... att vara ute på vatten.

Det är ju som så att man alltid har små, eller stora, mål i livet och när man når ett sådant mål blir man aldrig riktigt nöjd ändå. Eller är det bara jag? Nya mål hela tiden... i leda.

Hmm. Bilden ser ut som att den kommer direkt från en religiös rekryteringsbroschyr. "Finn ljuset bakom molnen - pingstkyrkan hjälper dig på vägen"


Jag vet varken ut eller in

174573-8

På grund av nedanstående åkomma har jag käkat jävligt nyttig mat i två veckor nu. Enbart kokt. Fisk minst en måltid per dag. Inget fett, inget socker och inte mer salt än nödvändigt... ja, jävligt tråkigt helt enkelt. Men nu är jag förvirrad. Jag känner mig glad, på ett ganska ovanligt sätt. Och jag vet inte om det beror på den nyttiga maten eller på att smärtan i magen har minskat väsentligt. Nyttig mat har man ju hört skall göra gott. Inte för att jag käkade onyttigt tidigare. Jag är ganska seriös när det gäller mat egentligen. Jag började inse det när jag studerade. Jag delade lägenhet med en sur och självgod scout ifrån Göteborg. (Ja, vilken mardröm) En rolig parantes i det är att jag visste inte vem jag skulle dela lägenhet med, förutom namnet på honom. Nyfiken som jag är så googlade jag killen. Han hade en hemsida. Den bestod av en bild på en amerikansk flagga, en bild på honom och texten "Jag gillar: Pengar, pizza och mig själv." Ha ha. Jag höll på att trilla av stolen. Vi delade lägenhet i 1,5 år och snackade i effektiv tid kanske 30 min med varandra. Jaja, hursomhelst. Maten. Jag kunde stå i köket i en timme och laga mat, medan han kommer in. Fyller upp vattenkokaren, tar ut tre varmkorvar från kylskåpet. Stoppar korven i mikron, häller vattnet i en skål och vispar ned potatismos. Tar korvarna ut från mikron. Sprejar ketchup över allting och går in på sitt rum. Det tog högst 2 min och jag stod och gapade under hela proceduren. Och sen kommer han och kollar på mig som om jag var en idiot när jag rullade min egna köttbullar.

Och nej. Jag försöker inte skrämma bort folk med jobbiga bilder. Om det är någon som är känslig kan ni blunda för scouten. Jag måste erkänna själv att jag har ganska svårt att kolla på honom. (nej, scouten på bilden är inte scouten i texten)


Magsår

174573-6
Jag var och träffade en läkare idag. Han sa att jag förmodligen har magsår och måste göra en gastroskopi. Det ser jag inte direkt fram emot. När jag var liten trodde jag att jag skulle dö om jag spydde. Lyckligtvis försvann den fobin lite grann när jag kom i partyålder och spydde i snön, i busken, på gräsmattan, vid stupröret, i toaletten... ja ni förstår. Skönt i alla fall att mina magproblem äntligen följs upp. De flesta läkare är ju sannerligen helt värdelösa. Men idag fick jag träffa ett undantag. Men han reagerade på samma sätt som alla tidigare... när han fick svaret på vad jag arbetar med så skrattade han bara.

Stavgång utan stavar

174573-5
Har ni tänkt på att det är väldigt många som viftar onödigt mycket på armarna när de går. När jag gick ner på stan idag fick jag syn på en kvinna som viftade hejvilt. Jag var väldigt sugen på att filma henne med mobilkameran men innan jag kunde bestämma mig för det så hade hon försvunnit. Jag ritade istället en illustration på fenomet. Det här kanske kan bli som fågelskådning, fast roligt. Hör av er ifall ni har någon idé på vad fenomenet kan kallas.

Badhuset

174573-3
Jag var på badhuset och simmade idag. Jag har inte varit där på säkert tre år så jag hittade knappt in i omklädningsrummet. Men när jag väl hade lokaliserat mig dit så möttes jag av ett gäng medelålders ryssar i speedos. Ehhh, jaha. Vad är detta, tänkte jag. Men efter att förvirring lagt sig insåg jag ju att jag kommer att framstå som  badhusets bäst klädda kille bland dessa gentlemen. När jag slängt in mina kläder i skåpet och tagit på mig mina fina badshorts (som förövrigt får framträdande dödskallar vid vattenkontakt) så hoppade jag i bassängen. 10 minuter senare gick jag upp. Jag orkade simma 9 längder. Sen gick jag och skulle... ähh, jag vet inte vad jag skulle göra. Tillslut hamnade jag i alla fall på akademibokhandeln där jag träffade en oföskämd gammal tant. Döm själva. Jag står och kollar på pocketböcker och då plötsligt kommer hon och ställer sig framför mig och skymmer all sikt. Jag flyttar till nästa hylla, och hon följer med. Ställer sig framför mig. Två gånger. Jag blev faktiskt sugen på att ställa mig framför henne men då hade jag fått stå klistrad mot böckerna och det hade nog sett lite konstigt ut. Istället la jag in en kokbok i huvan på hennes vinterjacka. När hon klev utanför affären började det tjuta ganska rejält. Av någon anledning började hon instinktivt att springa. Eller, ja, springa kanske man inte kan kalla det. Det gick inte så snabbt. Och i all kalibalik "sprang" hon ner i fel rulltrappa. Den som går uppåt. Där blev hon ståendes ett ganska bra tag. Som i ett hamsterhjul ungefär.


Ett gammalt julkort

174573-2

Det här hittade jag idag. Ett 6 år gammalt julkort som jag skickade ut till lite folk.
Så där skulle alltså jag se ut om jag var en tvättbjörn som gav dig julklappar. Det kan vara bra att veta ifall du undrar vad det är för filur som kryper ned genom skorstenen nästa jul. Inget är ju omöjligt som en del gärna vill påstå.

Nästan ännu mer allvarligt

Som nybliven bloggare har jag kollat runt på lite andra bloggar för att få en inblick i hur andra "skribenter" fungerar. Och vad hittar jag? Jo, en tjej som ska tatuera in sitt namn på armen, skrivet på "Alviska". Alviska! Alltså, va fan. Ungefär som kinesiska tecken i en del människors huvuden eller vad då? "Ja, alverna levde för 4000 år sedan." Ha ha. Jag kanske har konstigt humor men fan vad roligt. Ungefär som att jag hittar på språket "bumpidump" och tatuerar in mitt namn på bumpidumska. Det spelar tydligen ingen roll ifall saker och ting har någon verklig substans eller historia. Förutom i fablernas värld.

Allvarligt talat.

Gräv upp yxan, vässa tänderna och smörj knogarna. Nu är det dags att bli förbannad. Jag vet inte hur jag har kunnat missa det men det har gjorts en film baserad på Patrick Süskinds roman "Parfymen". Och av trailern att döma är den otroligt löjlig. Why, ohhh why. Oh my god. Noooo. You Motherfuckers. Sånt där är fan dålig stil. Men det är bara att ignorera och glömma. Nu ska jag käka kex, Digestive. Skumt det där, med kexen. Uttalet alltså.

Dagens outfit

Dagens outfit

När jag var nere i Milano förra veckan köpte jag ett par Giorgio Armani strumpor.
De var ganska dyra men... ahhh, va fan. 50 spänn kan jag ju ändå avvara.
Jag har redan fått en hel del positiva kommentarer. Det var till och med nån tjej
från aftonbladet som ringde och ville göra ett reportage om min garderob. Hon babblade nåt om att jag var den nya Peter Siepen. Jaaa, vad vet jag. Hon kanske har rätt.

Söndag med magont.

174573-4
Jag fick lov att gå till apoteket idag. Min mage är... helt cp, kan man säga. Magkatarr. Som en del kanske vet så har jag spanat in en tjej som jobbar där på apoteket. Hon är söt som honung. Det är det enda jag vet om henne, och egentligen det enda som spelar någon roll.

Hon satt i kassan. Den enda kassan... Vanligtvis hade det bara varit positivt att handla i kassan där hon sitter men denna gång hade jag plockat på mig sån där munskölj grejsimojs de gör reklam för på tv. "Bra andedräkt" sköljmedel. Inte för att jag sitter här och påstår att jag har dålig andedräkt. Och jag förstod ju hur hon skulle tolka det också. Men alltså. Nä, min andedräkt är A-ok. Men det är ju bra att ha ifall att.
Hursomhelst så insåg jag ju att jag inte kan lägga upp detta sköljmedel på hennes kassa. Så... jag stoppade det under jackan. Snatta! Snatta! Jo, precis. Jag var en regular shoplifting-candy-eating veteran vid tretton års ålder. Så detta var ju ingen match för mig. Åtminstone inte i mitt huvud. Men, som vi alla vet går det ju inte alltid som planerat. En tant i 50-års ålder som satt i en sån där receptkassa såg vad jag höll på med. "Du där, vad håller du på med" skrek hon. "va vem, jag?" "kolla en papegoja" skrek jag och sprang allt vad jag kunde. Jaa... jag kom undan. Jag har inte världens bästa kondition men när jag har djävulen i hälarna springer jag snabbare än en trimmad epa-trakor.

När jag hade kommit en bit därifrån så insåg jag att jag glömt det jag egentligen gått in till stan för att köpa. Och jag kunde ju inte gå tillbaka till apoteket igen heller. Suck. Nu ligger jag hemma i soffan med brännande värk i magen. Men jävlar vilken god andedräkt jag har.


Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg