En annorlunda verklighet

På grund av nedanstående åkomma har jag käkat jävligt nyttig mat i två veckor nu. Enbart kokt. Fisk minst en måltid per dag. Inget fett, inget socker och inte mer salt än nödvändigt... ja, jävligt tråkigt helt enkelt. Men nu är jag förvirrad. Jag känner mig glad, på ett ganska ovanligt sätt. Och jag vet inte om det beror på den nyttiga maten eller på att smärtan i magen har minskat väsentligt. Nyttig mat har man ju hört skall göra gott. Inte för att jag käkade onyttigt tidigare. Jag är ganska seriös när det gäller mat egentligen. Jag började inse det när jag studerade. Jag delade lägenhet med en sur och självgod scout ifrån Göteborg. (Ja, vilken mardröm) En rolig parantes i det är att jag visste inte vem jag skulle dela lägenhet med, förutom namnet på honom. Nyfiken som jag är så googlade jag killen. Han hade en hemsida. Den bestod av en bild på en amerikansk flagga, en bild på honom och texten "Jag gillar: Pengar, pizza och mig själv." Ha ha. Jag höll på att trilla av stolen. Vi delade lägenhet i 1,5 år och snackade i effektiv tid kanske 30 min med varandra. Jaja, hursomhelst. Maten. Jag kunde stå i köket i en timme och laga mat, medan han kommer in. Fyller upp vattenkokaren, tar ut tre varmkorvar från kylskåpet. Stoppar korven i mikron, häller vattnet i en skål och vispar ned potatismos. Tar korvarna ut från mikron. Sprejar ketchup över allting och går in på sitt rum. Det tog högst 2 min och jag stod och gapade under hela proceduren. Och sen kommer han och kollar på mig som om jag var en idiot när jag rullade min egna köttbullar.

Och nej. Jag försöker inte skrämma bort folk med jobbiga bilder. Om det är någon som är känslig kan ni blunda för scouten. Jag måste erkänna själv att jag har ganska svårt att kolla på honom. (nej, scouten på bilden är inte scouten i texten)