Vad skriker ni när djävulen spelar er ett spratt?
När jag gick hemifrån idag halkade jag på en isfläck. Inget allvarligt halk. Ingen chaplin nivå. Men ändå. "Oh shit". Jag hörde en annan reaktion förra veckan. En kvinna som gick en bit framför mig halkade plötsligt till. Inget allvarligt det heller. Men det lät så här. "Fans jävla idioter, kan de inte sanda vägarna. Va fan har de betalt för. De måste sanda. Nån kan ju för helvete halka ihjäl sig. Fan, fan, fan." Hon gick alldeles ensam. Jag förstod först inte om hon pratade med mig eller om hon bara var galen. Jag band hursomhelst fast henne i en lyktstolpe och ringde till psykakuten. Jag har kanske glömt att berätta att jag förra året fick stadens nyckel till självbestämmande i frågor rörande tvångsomhändertagande av lokalinvånare. Så här långt har jag omhändertagit 574 st.
De beror liksom på...är jag ensam då låter det inte grannt, har jag barnen med mig brukar det bli "förbannade dynga", tycker liksom att det är lite runt och mysigt men endå passande när det igentligen krävs värre doningar men man vill ju spara lite på barnens ordförråd.
Jag höll på att ramla och slå sönder (bak)huvudet i en trappa på väg ner till tunnelbanan i början av vinter och då kan man väl gott svära, utan att nödvändigtvis behöva rikta det till någon...? :)
Nä, man behöver inte rikta det till någon. Men det kanske kan bli roligare. Om du riktar din blick mot himlen och skriker "varför!" varför! Gud, varför!"
Good site, good idea, but, in my humble opinion, you need change design...
