En annorlunda verklighet

Nu har jag ringt min kompis pizzabagaren. Han är egentligen inte min kompis men han skriker mitt namn varje gång jag kommer in i pizzabutiken. Första gången jag var där såg han att jag bodde granne med honom och det föranledde ett utdraget förhör. Vad jag hette, var jag kom ifrån, vad jag jobbade med osv. Fast på ett snäll sätt. Jag var inte direkt fastbunden i en stol med en lampa riktat mot ansiktet. Jag har inte varit där på tre månader, så han misstänker säkert att jag köper pizza någon annanstans. Jag kan se framför mig hur han spottar och snyter sig i min pizza just nu. Men, men, bättre än kyckling och ris är det definitivt.

En kompis till mig hade en ganska underlig relation till sin lokala pizzeria. Han är inte så intresserad av matlagning så det blev väl en 2 pizzor i veckan för honom, minst. Och de resterade dagarna varma mackor. Jag fick lov att ta ett snack med honom en gång om att han måste börja äta bra mat. Nåväl. En sommar hade han inte ringt och beställt pizza på 1,5 vecka och då började pizzerian såklart ana ugglor i mossen.Pizzabagaren var inte sen att agera så han tog saken i egna händer och letade upp min kompis  telefonnummer.  Så plötsligt en dag när telefonen ringde hos min kompis var det pizzabagaren som undrade varför han inte köpt pizza på 1,5 vecka. Min kompis blev så knäckt att han gick över till en kost enbart bestående av varma mackor.