En annorlunda verklighet

Jag var på gymmet idag. Första gången sedan september.

Av någon anledning finns det bara ett läge för mig när jag tränar. Full fart. Redan efter uppvärmningen brukar jag kippa efter andan och bada i svett. Och på grund av min full fart gym-mentalitet kan jag inte vila ett endaste slag. Efter uppvärmingen zick-zackar jag mig yr fram, dragandes med fötterna, till första bästa maskin och sätter igång och lyfter/sliter/drar/trycker. Sen ännu mer yr drar jag vidare till nästa maskin, så håller det på i ungefär 30 min. Sen orkar jag inte mer och de ringer nästan ambulans. Efter ett sånt pass brukar jag skaka i hela kroppen och kan knappt lyfta ett litet glas vatten. Som tur är tränar jag bara några gånger per år. Förutom hantlarna här hemma som jag jonglerar med till frukost.

Efter träningen tog jag min 1800-tals cykel till banken och hämtade ut ett kuvert med stora sedlar. Min banktjänstekvinna var inte där, och jag misstänker att om hon varit det skulle hon varit väldigt besviken på mig. Efter våra långa möten om fonder och sparsystem.

När jag lämnat banken med en mindre förmögenhet på fickan så började det regna. Jag öppnade upp mitt luvfack på jackan och trädde luvan över huvudet. Av luvan får man ganska begränsat synfält och med en aning oro över bovar och banditer kände jag ett behov av att hålla koll på människorna i min omgivning. Det blev stora sväng på huvudet hit och dit. Jag skulle behöva massage nu. Allt svängade och vinglande exkalerade när jag stannade och köpte sallad och fick en stor påse att cykla med.

När jag ätit upp min sallad ringde jag IF. Försäkringsbolaget. Där fick jag prata med en trevlig tjej som bröt på skånska. Vi skämtade och skrattade i 20 minuter. Med en del människor blir allt så lätt. Sånt gillar jag. En sån tjej vill jag träffa. Nu på direkten.

Nu börjar min dator låta som en geting. Kanske borde sova. Igår låg jag vaken till morgonen. Jag hade druckit för mycket trocadero.