En annorlunda verklighet

Jag träffade såklart min käre far under semestern. Som vanligt bråkade vi. Han gjorde allt för att göra mig sur. Sa med puttinuttig ljus röst att det verkade som jag var homosexuell för att jag sovit hos en kompis, sen med skrikande vansinnig ton att jag skulle passa mig jävligt noga för att säga emot honom så att jag inte blev arvslös och bla bla bla... Jag verkligen hatar honom, samtidigt som jag på nåt konstigt sätt älskar honom... för att han trots allt är min far. Jag har aldrig mött någon som ens kommer i närheten av att vara en sån stor skitstövel som honom.

Det är synd.