Something's fishy.
Jag fick ett brev ifrån Nordea tidigare i veckan. De ville låna mig pengar. Sweet, tänkte jag. De har aldrig haft mig som kund så jag antar att detta var ett försök att fånga mig. Jag var inte sen att nappa, jag biter på allt. Ungefär som en gädda. Jag lånade 200 000:- utan att tänka mer på det. Efter att jag fått pengarna gick jag ner på torget och frågade första bästa person ifall han kunde tänka sig att krypa omkring med mig på sin rygg för 5000:-/timmen. Efter lite förhandling gav jag honom 10 000:- och vi gav oss av. Det gick inte så snabbt men jag kände mig lite grann som en kung. Då och då matade jag honom med jordnötter. Det verkade han tycka om och ökade farten temporärt. Jag pekade ut riktingen mot McDonalds och efter 10 minuter och otaliga jordnötter var vi framme. Jag tyckte så synd om mitt fordon (häst) att jag lät honom galoppera hem.
De på McDonalds undrade om jag ville beställa något men jag förklarade problemet med mitt magsår och att det kanske vore olämpligt. Jag beställde i alla fall lite minimorötter som jag började knapra på medan jag la fram mitt förslag. En fiskburgarätartävling med 2000:- i första pris. 10 tävlande och jag betalar alla omkostnader. Jag såg direkt hur det började lysa av engagemang i de anställdas ögon. De var med på det. Chefen satte deras två bästa på att steka upp 200 fiskburgare samtidigt som jag tog micken och förklarade läget för kunderna. "God middag kära människor. För att göra er vistelse på detta kulinariska etablisemang en smula mer spännande har jag i egenskap av nyrik utlyst en tävling. Den tjej eller kille som äter flest fiskburgare på 20 minuter vinner 2000:-. Tävlingen börjar om 30 min så sprid budskapet. Det blir endast 10 personer i finalen så vi kommer att ha kval i form av 10 chicken nuggets på tid. Välkomna."
Jag blir snabbt uttråkad så för att roa mig under dessa 30 minuter av väntan bad jag personalen dansa breakdance för 500:- per dansare. Den första ner på golvet var överraskande nog deras chef. Han hade kommit igång på alla cylindrar. I vad som måste varit övermod eller ren dumhet försökte han sig på att snurra på huvudet (headspin tror jag det heter). Han måste ha fått en liten smäll när han böjde ner huvudet mot golvet för sedan sprang han bara runt runt ungefär som på en irländsk julafton, fast utan pinne. Sen ställde han sig upp och vinglade runt som en alkoholpåverkad epeleptiker rakt mot fritösen. Vilket han på något omedvetet sätt måste insett för i sista sekund undvek han den katastrofen och körde istället huvudet rakt in där man fyller på dryck.
Medan det rann cola runt hans huvud började vi tävlingen. Jag fick direkt sålla lite bland de tävlande. Jag satte en åldersgräns på 18 år. 200 fiskburgare är inget för barn. Till min besvikelse behövdes inget kval. När åldersgallringen var gjord fanns det bara 8 tävlande kvar.
Jim, Ankie, Bo, Öyvind, Ylva, George, Ulla och Knut.
(Hmm, jag avskyr orden men jag har inte tid att berätta mer nu. Fortsättning följer...)
