En annorlunda verklighet

"Hej, Dr. Nose Dot." Det kanske låter som en oskyldig och rolig sak. Men det är det inte. Och framförallt, det är inte en klumpig sak. Det luktar voodo lång väg. Igår gick jag in i ett dörrhandtag. Det fastnade liksom i magen. Det hade säkert inte varit något problem om jag varit tjock. Haft några kilo fett som skyddat mig. Men nu, nu gjorde det jävligt ont. Jag har fått ett blåmärke. Jag tror det är första gången jag har ett blåmärke på magen. Gudarna är emot mig. Oftast brukar jag mest gå in i väggen. Bokstavligt talat alltså. Och inte rakt fram. Jag är inte helt blind. Nä, det blir mer när jag ska gå runt ett hörn. Att jag omedvetet försöker ta en genväg och missberäknar mitt eget avstånd till väggen. Detta händer så klart inte särskilt ofta. Men... det har fått mig att börja fundera. Om det inte skulle vara bättre att vara en tjockis. Då skulle jag kunna studsa runt bland väggarna istället. Om jag går in i något så blir det bara en mjuk puff och jag åker vidare åt något annat håll. Det låter onekligen ganska bra. Jag får visserligen inte bli för stor så att jag river väggen. Det kan sluta i katastrof. Det är en tunn linje mellan himmel och helvete. I många avseenden.