En annorlunda verklighet

Jag tror jag skrivit om dem förut. De som jobbar på min konsumbutik. Eller, min och min... Hursomhelst. Jag var där alldeles nyss och jag höll på att bli helt galen. Kön var 5 km lång men hon i kassan betedde sig som en sköldpadda som fastnat i en hög med karlssons klister.

Och så säger hon till den segaste utav av alla i kön

-Har du medmera kort?
-Ja, vänta ska jag se efter i min oändligt stora väska.

Efter 5 minuters utgrävningar.

-Nä, det måste jag ha glömt hemma.

Sen viker hon varje kvitto på ett tidskrävande, och för en matvarubutik opassande sätt. Det känns som att det är en budgivning och att hon skrivit ner budet på en lapp och överlämnar det på ett lite halvhemligt sätt.

Och så säger hon tack, hela tiden. Det gör mig galen. Så här kan det låta:

Hon: -vill du ha kvittot?
Jag: -Nä, det behövs inte.
Hon: Tack.

Tack för vad, att hon får behålla kvittot.

Men men, de försöker säkert bara vara snälla. Och sånt uppskattar ju inte en idiot som jag.